Vikten av träning

Veckan börjar med en kort skidtur på Ormberget i makligt tempo. Underbara fina skidtur! Sedan gick det utför med träningsveckan.

Nu är det ju så att jag jobbar på ett ställe där det faktiskt övertid inte ska vara en normal lösning. Det händer ju ändå i undantagsfall att man får rycka ut och försöka göra en insats, men väldigt sällan för min del och så ska det ju vara också.

Tisdagen var ett sådant sällsynt tillfälle som jag bosatte mig på jobbet efter en full arbetsdag. Jo, det var planerat, så kallad mer eller mindre frivillig övertid var utlyst som omväxling och jag var hemma först vid 21:30. Det var alltså lite ont om tid att varva ner inför natten som det var, så jag hoppade över att träna såklart. Att jag inte heller är van vi de arbetsuppgifter jag skulle göra på kvällen spädde ju bara på utmattningen extra mycket och energin att ge sig ut i skidspåret eller icebugsen fanns inte.

Onsdag tänkte jag faktiskt vara hemma och ladda batterierna och kramas och mysa, för dagen efter var det inplanerat en sån där helkväll på kontoret igen, en repris på tisdagen alltså. Jag som inte är så van vid övertidstimmarna behöver all energi jag kan uppbåda inför detta. En kort liten runda på Ormberget blev det trots allt ändå på onsdagen. Det var nog bra det för jag behöver verkligen träningen såna här dagar, ven om det var en väldigt kort runda.

Till råga på allt hade vi ett extra jour-åtagande på jobbet på dagtid på torsdag och fredag denna vecka då vi skulle ta hand om lite förstalinjesupport åt en kund under dagen. Det tar ju både energi och låser upp den normala arbetsdagen så jag inte kommer iväg och kan träna på lunchen heller. Jag lovade dessutom vara på jobbet extra tidigt på fredagen, alltså dagen efter jag jobbat över till sent. Det var intressant. Jag är inte en morgonmänniska. Inte det minsta. Förvånansvärt nog lyckades jag ta mig upp och iväg.

Nattsömnen blev en smula lidande i övrigt också denna vecka då jag är ringrostig på att ha beredskapen som jag råkade ha denna vecka. Vaknar mest hela tiden och kontrollerar om jag missat något larm eller om telefonen ringt när det är så.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag anmälde mig till julfesten på fredagkvällen heller. Drickat under kvällen fick definitivt bli alkoholfritt denna gången då jag fortfarande hade beredskapen över helgen. Med tanke på hur veckan innan har sett ut är det att rekommendera hur som helst då ett endaste glas vin eller en öl nog skulle slå ut mig totalt.

Lördagens pass hade jag alltså sett fram emot riktigt mycket. Trodde jag att jag skulle få. På förmiddagen ringde istället beredskapstelefonen och jag hade ett antal timmar framför mig att felsöka och hantera ärendet. Det är ju sånt som ingår i beredskapen men det är ju typiskt att det händer en helg som den här när energin är helt slut. Nu blev det ju ett bra slut på det här ärendet så jag är nöjd och glad ändå.

Söndagens pass som faktiskt blev av däremot var en riktigt lyckad historia. Äntligen! Knappt jag kunde tro att det var sant. På tredje varvet på konstsnöslingan hände något. Då föll åkningen på plats och jag fick saker att fungera igen. Som jag väntat. Det tog några pass på den här nya säsongen. Lycka!

Det här är alltså en sån där vecka då jag skulle behövt träningen extra mycket alla dagar. Att koppla bort allt annat och bara fokusera på passet. Dagar när ingenting följer de vanliga rutinerna och mycket är nytt eller annorlunda. Får sikta in mig på nästa vecka istället. Då ska jag träna mycket.